Tandresorption hos katt (FORL)

FORL – Feline Odontoclastic Resorptive Lesions

FORL är en tandsjukdom som drabbar katt. FORL karaktäriseras av en successiv nedbrytning av tandens krona och rot. Orsakerna till sjukdomen är ännu ej kända. Flera olika orsaker har föreslagits bidra till sjukdomens uppkomst, exempelvis mekanisk stress, underliggande sjukdom, immunologiska faktorer och obalans i fodret. Det är mycket möjligt att orsaken bakom FORL beror på flera olika faktorer. Frekvensen av sjukdomen tycks öka.

Symptom
Vissa stadier av sjukdomen FORL anses som mycket smärtsamma och kan ge symtom i form av att katten undviker torrfoder eller kall mat, klapprar/ gnisslar med tänderna, dreglar, tappar mat, får minskad aptit eller uppvisar beteendeförändringar såsom ökad aggressivitet eller slöhet. FORL ses ofta på kindtänderna men alla tänder kan drabbas. Flera tänder kan vara angripna och skadornas svårighetsgrad kan variera mellan olika tänder hos samma individ. Ofta söker djurägaren veterinärvård för att katten har dålig aptit, men FORL upptäcks även vid rutinmässiga tandsaneringar. I en del fall måste man röntgenundersöka tänderna för att upptäcka och diagnosticera FORL.

Sjukdomen utgörs av varierande grader av förluster av tandsubstans. Skadorna delas in i olika stadier. Från början ses endast grunda ytskador nära tandköttskanten. Med tiden blir kronan så skör att den bryts och tandköttet växer därefter över tandresterna. När rötterna bryts ned ersätts de av benvävnad och smälter samman med käkbenet.
I första stadiet början ses små urgröpningar i tanden, som inte går in i tandbenet. Dessa urgröpningar kan ofta täckas av inflammerat tandkött vilket kan göra det svårt att se dem vid en enklare undersökning.
Stadium två omfattar defekter som sträcker sig in i tandbenet. Detta stadium ses tydligt vid röntgenundersökning av angripna tänder. Då tandens pulpa och tandbenet har förbindelse med varandra blir skadan mycket smärtsam.
Vid tredje stadiet har pulpahålet angripits. Fjärde stadiet omfattar förlust av normal tandstruktur såsom förlust av tandens krona, nedbrytning av roten eller sammanväxning av rotrester. Nedbrytningen av roten kan vara så omfattande att kronan helt saknar rötter och endast sitter fast i tandköttet.

Katter med FORL lider vanligen även av inflammation i vävnaden som håller tanden på plats. I anslutning till den skadade tanden ser man ofta att tandköttet runt om är inflammerat och lättblödande vid beröring. Ibland ses tillväxt av tandkött och läkekött som täcker tandskadan. Tidiga skador kan ibland påvisas utan att det finns inflammation i tandköttet, vilket kan tala för att de inflammatoriska förändringar som vanligen ses i samband med FORL är sekundära till skadorna. Det tycks inte finnas någon entydig köns- eller raspredisposition för sjudomen, dock verkar FORL öka med stigande ålder.

Behandling
Än så länge känner man inte till något sätt att förebygga FORL eller avbryta sjukdomsförloppet. Ofta drabbas fler tänder med tiden. I dag rekommenderar man att tänder som har skador som sträcker sig in i tandbenet dras ut. När det gäller långt gångna defekter görs ofta en kronamputation istället för att dra ut tanden, på grund av att roten då är så skör och lätt går sönder. Det är viktigt med återbesök, dels för att se att inga komplikationer, dels för att se att inga fler tänder har angripits.

Angripna tänder åtgärdas av veterinär genom att tandkronan och en del av roten/ rötterna avlägsnas under narkos. Delar av tandroten/ rötterna kan ofta bli kvar och dessa skall läka in i käkbenet, en process som kan ta lång tid.

Efter åtgärd ska katten äta uppblött torrfoder eller kokt ris/ kyckling/ vitfisk i ungefär en vecka. Denna mat är bra eftersom den ej klibbar och samtidigt är skonsam mot tandköttet.

Återbesök för allmän undersökning och eventuell kontrollröntgen rekommenderas efter ca 6 månader.